Årskrönika del 3 - Löpning

En något försenad sista del av min egen årskrönika handlar om sista delen i en Ironman, löpning. Löpningen var den del jag var mest "rädd" för innan jag drog igång min träning och även den del jag trodde jag skulle ha det jobbigast med. Såhär sex-sju månader efter att jag dragit igång med min satsning så kan jag konstatera att jag fick både rätt och inte rätt. 
 
Bild från underbara Stiby-Backe på en av sommarens löpturer
 
Jag trodde inte jag skulle kunna ta ett löpsteg under 2016 på grund av min tyngd men efter lite diskussioner med min coach, Christian Malmström, drog jag igång med korta löppass på två-tre kilometer på mjukt underlag. Det kändes bra och även om jag hade lite ont i knä och min högerfot (min klumpfot) så kunde jag öka på längden på passen under hösten och i mitten av november sprang jag hem från jobbet (ca 11 km). I slutet av samma månad åkte jag på en riktig förkylning (på gränsen till manlig förkylning) och kunde inte träna på två veckor. Väl tillbaka i slag igen planerade jag att mjukstarta med ett par varv på "slingan" i Sölvesborg. Fick ganska snabbt ont i mitt vänstra knä och har sedan dess inte kunnat springa. Har gått till sjukgymnast under januari och ska nästa vecka börja rehabträna med löpning i vatten. Återkommer till det i ett senare blogginlägg. Knäproblemen påverkar inte min cykling eller simning vilket känns skönt men det är jobbigt att inte kunna ta de där löppassen som jag så innerligt behöver. Tror dock det är viktigt att jag blir bra innan jag ger mig på det igen. Jag hoppas även vattenlöpningen ska ge mig liknande träning som vanlig löpning gör. 
 
Familjen Thege begav sig på semester under vecka tre och då passade jag på att hyra längdskidor istället för slalomskidor. Det gav ett liknande pulspåslag som löpträningen gör men är relativt skonsamma rörelser. Försökte även springa lite men varvade det med power walk. Kände av det dagen efter. 
 
Power walk/löptur i Tandådalen
 
"Kalven runt", 11 km skidåkning. 
 
Framöver blir det fokus på styrketräning och lite mer puls i träningen. Vi ses på ON Training Beach! 

Årskrönika del 2 - cykling

Cykling är den del av en Ironman som jag hållt på med längst även om det "bara" är två år sedan jag köpte min första MTB. Jag blev förälskad vid första rundtrampet och min fru anmälde mig ganska snabbt till Lidingöloppet MTB som är 63 km och drygt 1000 höjdmeter, ett perfekt mål att ha under vintern/våren. På sommaren 2015 köpte jag min första racer och det blev allt mer cyklande på våra vägar istället för i skogen. Jag kan dock inte riktigt släppa skogscyklingen helt men ser den idag mer som "nöjescykling".
 
En härlig tur i skogen på några timmar gör alltid gott!
 
Jag har som sagt gått från att cykla MTB till racer eller landsvägscykling. Det är en känsla av frihet att sätta sig på cykeln och veta att det bara är jag och mina egna tankar i några timmar. Cykling är en skonsam träningsform som jag kan ägna många timmar åt utan att få ont i knä och leder. Den klassiska frågan från ickecyklister är "får du inte ont i röven" men som med så mycket annat är det en vanesak. Jag rekommenderar alla som inte provat att testa, ni kommer inte bli besvikna.
 
En av mina bästa vänner!
 
Under 2016 har även min kära fru Cecilia blivit med cykel. Jag har tjatat på henne under lång tid att hon ska testa och i slutet av sommaren smög det fram att hon var rätt sugen på att prova en runda. Självklart visst jag att hon skulle bli biten och nu ser vi fram mot många långa härliga turer till våren och sommaren.
 

I augusti gjorde jag Cykelvasan i ett regnigt Dalarna. Det var riktigt blött på sina ställen men det gjorde bara blåbärssoppan ännu godare. Jag är en stor fantast av Vasaloppet och det pirrade lite extra i magen när jag rullade in i Mångsbodarna, Evertsberg och Hökberg för att fylla på med lite energi. Tekniskt sett var banan enkel och det fanns de som gjorde loppet på "vanliga" cyklar så funderar du på att anmäla dig så slå till!
 
Blöt men lika glad för det!
 
Under 2016 har det blivit 2075 km på vägarna vilket motsvarar att jag, fågelvägen, cyklat från Hällevik till Zaragoza i Spanien. Under 2017 har jag som mål att cykla över 5000 km.
 
Tips till dig som funderar på att börja cykla.
# Låna en cykel av en vän för att testa, det finns många som gärna vill ha med dig på sina turer!
# Var inte rädd för att få ont i röven, du vänjer dig :-)
# Våga cykla med andra, grupper anpassar sig alltid till de som är med.
# Cykla tidigt på morgonen, det är magiskt att möta soluppgången på en cykel!
 

Årskrönika del 1 - Simning

Som så många andra såhär års tänker även jag leverera en årskrönika. Min krönika, eller mina

krönikor då jag tänkte fördela det på tre olika, kommer handla om simning, cykling och löpning. Det

kommer bli en tillbakablick på 2016 där jag funderar kring hur jag utvecklats i de olika grenarna och

vilka lärdomar jag gjort. Vi inleder med den första tredjedelen i en Ironman, nämligen simningen.

 

I juli hade jag aldrig simmat en meter frisim och skulle försöka mig på detta, till synes omöjliga,

påhitt. Jag tog hjälp av min svåger Jimmy Schön, som simmat många mil i sin ungdom och som tagit

på sig simmössan och glasögonen igen för att satsa mot Swim Run. Jag fick en lista på prylar som

skulle köpas in (vem kunde tro att simning var en materialsport!) där tajta Speedos, glasögon,

simmössa, dolme och simfötter stod med.

 
 

 

Vi började med att koka kaffe i vattnet och sedan jobba med att hitta ett bra vattenläge och få ”fast”

händerna i vattnet. Jag simmade knappt 20 m denna dag och stod sedan och hyperventilerade en bra

stund innan jag kunde simma klart längden. Vid detta tillfälle undrade jag vad jag gett mig in på. Hur

ska det gå att simma nästan 4 km såhär?!

Här syns tydligt hur högerarmen går in under kroppen och passerar "mittlinjen" av mig själv. Ingen effektiv simning alls. 
 Vidare jobbade vi med att få rätt läge på armen och armbågen då den styr mycket av vattenläget på

övriga kroppen. Det är fascinerande hur små ändringar kan få stora förbättringar i prestationen.

 

När jag tittar tillbaka på bilder från denna tid ser jag hur jag förbättrats fram till idag. På en av bilderna ovan

är det tydligt hur jag korsar ”mitten” av mig själv i draget och därmed får väldigt dåligt betalt för varje

drag. Detta jobbar jag fortfarande mycket med och det är lätt att armen ”åker in” ibland i samband

med andning. Just andningen är något som varit en stor utmaning hela hösten. Många triatleter jag pratat med 

förespråkar en tretakts-andning där du andas på vart tredje armtag. Fördelen med tretakts-andning

är att du därmed andas från båda sidorna och på så sätt inte är lika känslig för exempelvis vågor som

kommer över dig från ena eller andra hållet. Det var dock inte förrän jag gick över till tvåtakts-

andning som jag kände att jag kunde ”simma hur länge som helst” utan att känna andnöd.

 

En annan sak som har hjälpt mig mycket är mina neoprenshorts. De ger inte lika bra flytkraft som en

dolme gör men har ändå fått mig att utveckla min simning.

 

Under 2016 har jag simmat 29.218 meter vilket till största del har avverkats under oktober-

november. Vid samma tidpunkt 2017 bör jag ha simmat minst 150.000 meter.

 

Sammanfattning av mina tips för nybörjare

# Nöt teknik även om det är roligare att simma långt ibland

# Vila när du känner att tekniken blir lidande

# Ha ingen panik att andas på något speciellt sätt utan håll det enkelt

# Ta hjälp av dolme, fenor och neoprenshorts för att jobba med din teknik