Nedräkningen har börjat!

Idag (lördag) om två veckor gissar jag att kommer ha fjärilar i magen, stirra omkring på på ett av First Hotels rum i Jönköping med min simgrejer samtidigt som jag försöker få i mig vätska. Det är alltså bara två veckor kvar till min första Ironmantävling någonsin och visst börjar det kännas att det närmar sig. Jag får dagligen mail från Ironman-organisationen med olika information och erbjudande inför Ironman Jönköping 70.3. Bland annat har "Athlete Guide" kommit, en över 40 sidor lång instruktion som går igenom hur loppets olika delar går till, vad du kan förvänta dig för hjälp längs banan samt att du, bland annat, blir diskvalificerad om du knäpper upp cykeltröjan längre än till bröstbenet... 
 
Simningen och cyklingen går bra och jag håller på att slipa på formen. Idag var jag, tillsammans med Mikko som också ska göra Ironman Jönköping, ute på en 122 km lång runda på cyklarna. Motvinden ner till Åhus var rejält påtaglig men gav en härlig skjuts i ryggen på vägen hem. Syftet med dagens pass var att få många timmar i sadeln och vi tog oss runt i "snacktempo" (25.1 km/h). En frukostpaus på Statoil i Åhus med lite värmande kaffe hann vi med innan vi satte av igen och tog en liten extrarunda om Pukavik innan vi vände hemåt. Jag känner mig trygg med cyklingen även om nästan 900 höjdmeter ska jobbas igenom. Får tänka på att om det går uppåt så måste det även gå nedåt någon gång. 
 
Dagens runda
 
Lite kaffe och fralla med dagens turkamrat Mikko Mallo
 
 Vi hann även med ett litet stopp vid stranden. Vattnet höll hela 11 grader enligt en tapper dam som badade
 På väg hemåt igen på de skånska vägarna. Inte mycket trafik på midsommardagens förmiddag...
 
Väl hemma var det dags för Cecilia att ge sig ut på ett två timmars löppass. När hon varit ute i dryga 15 minuter öppnade himmeln sig fullständigt och även om jag vet att hon sällan (ibland allt för sällan) viker ner sig, ringde telefonen och hon behövde bli hämtad efter ynka 4 km, helt genomblöt. Tråkigt när hon laddat för ett så pass långt pass!
 
Blöt men lika glad för det!
 
I veckan så ringde då äntligen ortopeden som tittat på mina röntgenbilder. Han konstaterade snabbt att det behövs en operation för att få ordning på mitt knä eftersom "den bakre delen av den inre menisken" inte såg frisk ut. Det fanns även broskskador på bilderna. Jag hoppas detta ska få ordning på mitt knä så jag i höst kan börja med min uppladdning inför Ironman Kalmar 2018. 
 
Imorgon (söndag) är planen ett längre simpass (3000-4000 m) i öppet vatten. Mitt största fokus nu är att lära mig simma rakt och därmed undvika en massa extra meter under simmomentet. Men först ska Cecilia få ett nytt försök med sitt löppass!