Det har hänt en del...

... sedan jag bloggade sist. Det ska dock påpekas att det varit lågsäsong gällande "riktig" träning sedan Ironman Jönköping och därför har även bloggandet blivit lite lidande och inte prioriterats. Som rubriken antyder har det ändå hänt en del sedan jag hörde av mig senast. Min plan är att kortfattat gå igenom de viktigaste händelserna nu.
 
Att simma till Hanö
En onsdag i början av augusti, efter att ha granskat väderprognosen under flera veckor, bestämde jag att det var dags att simma till Hanö två dagar senare. Prognosen sa obefintlig vind och det var precis vad jag väntat på. Det var ett flertal personer som aviserat sitt intresse för att följa med och simma och jag skickade ut meddelande till de intresserade och sa att det var dags om två dagar. Efter ett avhopp på fredagsmorgonen blev vi tre stycken som träffades hemma hos gamle riksdagsmannen Jeppe Johnsson i Hörvik, vars brygga skulle fungera som start för vårt äventyr. 
 
Själva simningen tog drygt 2 h och 20 minuter och var 5 km lång. Vi hade självklart följebåt med kapten Nils Karfwin med oss under färden mot Hanö där vi kunde bli upplockade om något skulle hända. Just Nils har länge haft som dröm att simma till Hanö men han fick nöja sig med att övervaka oss, vilket han gjorde med bravur!
 
Varför simma till Hanö är en fråga som jag fått flera gånger nu efteråt. Svaret är såklart: varför inte! Det gäller att ta varje chans att göra något som du kan minnas resten av livet och detta är just en sådan sak. Blekinge Läns Tidning snappade upp vårt lilla äventyr och det blev en artikel i tidningen som har lett till flertalet kommentarer och pratstunder med personer som jag känner och med personer som jag inte har en aning om vilka de är. 
 
Det är dags att börja simma mot Hanö!
 
 
 
Framme på Hanö!
 
Nattpuls
För fjärde året i rad arrangerade jag och min vapendragare  William Leandersson Nattpuls och det blev ett toppenarrangemang även i år. Det är så otroligt mycket slit under flera månader för att allt ska fungera perfekt under en timmes lopp. Vi har fått bra med rutin nu men det är mycket som ska klaffa och många som hjälper oss för att det ska fungera. Jag vill rikta ett stort stort tack till er alla som gör detta möjligt! Under 2018 blir det ett Nattpuls utan min närvaro då jag kommer köra slut på mig fullständigt i Ironman Kalmar. 
 
Årets stora nyhet Barnloppet var en stor succé!
CRAFT var med som sponsor till årets lopp och levererade grymt snygga tröjor till löparna!
 
Operation
Torsdagen 31 augusti var det dags för att operera mitt knä och därmed plocka bort en del av menisken i mitt vänstra knä. Jag var på plats på Sjukhuset i Hässleholm kl 07:00 och drygt två timmar senare var ingreppet klart. Fyra små hål gjordes i mitt knä och förutom att klippa bort en del av menisken slipades en hel del brosk bort. Operationen gjordes med lokalbedövning så efter 40 minuters småpratande med narkossköterskan, som hade stuga i Sandviken och ofta var i Hällevik, fick jag sitta knappt två timmar och vänta innan jag åkte hem. Vi var tillbaka i Sölvesborg redan 11:30! Doktor Kloow trodde det främst varit brosket som orsakat smärta och trodde jag skulle vara tillbaka redan i höst med 100% träning. Så jäkla skönt att höra!
 
 
Jag använde kryckorna fram till tisdagen efter operationen och var tillbaka på jobbet på onsdagen. Visst har det gjort lite ont men jag tycker ändå det har gått förvånansvärt smärtfritt fram tills nu. Imorgon (måndag) ska stygnen tas bort och sedan blir det rehab med sjukgymnast. 
 
Största utmaningen efter operationen var att Cecilia skulle springa Helsingborg Maraton två dagar efter ingreppet. Min bror kom ner till Helsingborg och räddade helgen men jag lyckades ändå få ihop över 11000 steg! Tack Robin för att du kom och hjälpte oss!
 
Avslutar med att hylla min underbara fru Cecilia som gjorde ett kanonlopp i Helsingborg. Trots stora problem med behinnor innan loppet och kramp under loppet tog hon sig runt på ett tuff bana. Du är bäst Cecilia!
 
Världens bästa Cecilia!
 
 
 
ironman - simning - öppetvatten

Race Report - del 2

Då var det dags att sammanfatta själva tävlingsdelen av Ironman Jönköping 70.3. Första startskottet small 08:55 och då gav sig de professionella herrarna iväg. Själv drog jag på mig våtdräkten vid kl 8:40 och gick sedan och ställde mig med den delen av deltagarna som trodde de skulle simma på 42 minuter. Träffade nästan direkt Emil Borgman och vi kunde småsnacka under tiden vi rörde oss framåt mot start. Detta gjorde att nervositeten släppte en del och det kändes skönt. När de professionella herrarna och damerna gett sig iväg släpptes resterande i vattnet fyra och fyra med fyra sekunders mellanrum. Ungefär samtidigt som de första herrarna kom upp ur vattnet var det dags för mig att hoppa i. Jag och Emil kramade om varandra och önskade "lycka till" innan vi slängde oss ut i Munksjön bredvid varandra. 
Starten på simningen
 Tävlingen är igång!
Simbanan var "enkel" och bestod av ca 900 meter simning rakt ut i Munksjön, ca 100 meter efter en vänstersväng och sedan tillbaka 900 meter. Det var ganska trångt inledningsvis och jag simmade in i ett par andra deltagare innan det släppte lite och jag kunde sträcka ut simtagen. Strax innan vändningen dunkade jag handen rakt i skrevet på en annan och den stackars tjejen blev nog lika chockad som jag av händelsen. Jag unnande mig att be om ursäkt innan jag simmade resten av banan utan större incidenter. Jag simmade på 42 minuter, tre minuter snabbare än jag trodde!
 
Många tycker simningen är den delen av en Ironman som är jobbigast att ta sig igenom och visst kan det vara lite obehagligt när någon pillar dig på fötterna när du tar dig fram men jag älskar att vara i vattnet!
 
Vägen till första växlingen var ganska lång, drygt 600 meter och med mitt knä kunde jag bara gå. Bestämde mig tidigt för att byta om till cykelkläder och totalt tog hela bytet 14:45 (hade beräknat 15 min). Sen var det dags för 91 km härlig cykling!
På väg ut till cyklingen
 
De första 20 kilometerna var i princip en enda lång uppförsbacke men jag tog det lugnt och fokuserade på att hålla en hög kadens och njuta av allt folk som stod längs banan och hejade. Att vara så tung som jag är gör cyklingen extra jobbig när det är mycket uppför men samtidigt kör jag snabbare nerför och tog mig förbi många då. Jag försökte verkligen njuta av den vackra cykelbanan och vinka lite till publiken när de hejade på mig. Varför pressa sig själv med huvudet ner i asflaten och kanske tjäna några minuter? Jag har tränat ett helt år för detta och då vill jag verkligen uppelva loppet på bästa möjliga sätt! Vill dock poängtera att jag satsade hårt på cyklingen och pressade mig hårt. Jag var rejält stum i benen när det var dags att kliva av cykeln men hade fått njuta av den småländska landsbyggden men små röda stugor vid sjöar och härlig lövskog. 
 
Cyklingen kunde dock slutat illa efter bara några kilometer när en bilist fullständigt struntar i funktionärernas röda flaggor och kör rakt ut i banan trots att de står och bankar med flaggorna på bilen. Jag och några andra fick bromsa hårt och svänga runt bilen. 
 
Stum i benen men ändå glad att vara klar med cyklingen
 
Andra bytet, från cyklingen till löpningen, gick betydligt snabbare än första och jag var iväg efter ca fem minuter. Nu väntade 21 km gång och jag visste att det skulle bli jobbigt, främst mentalt. Jag har inte vågat gå ens i träning och gissade att det skulle bli ett och annat skoskav. Löpningen (jag tänker kalla det så även om jag gick) var tre varv runt Munksjön som vi simmade i på morgonen. Nu var klockan ca 13:30 och det var ganska varmt när jag gav mig iväg. Det var mycket folk under första delen av banan och jag ville inget hellre än att börja jogga men visste om att jag då kunde riskera att få kasta in handduken helt. Jag hade simmat och cyklat igen en del tid och enligt mina beräkningar hade jag gott om tid att klara löpningen. Varje varv var ca 7 kilometer och efter första varvet började jag få skoskav under vänster trampdyna. När jag kom in för varvning efter första varvet hade jag tre timmar på mig att gå de två återstående varven. Jag visste då att jag skulle klara det rent tidsmässigt och det enda som kunde stoppa mig var att mitt knä skulle lägga av. Skoskaven blev allt värre och kom på flera ställen under de två återstående varven men det var inget som skulle kunna stoppa mig. På sista varvet var jag ganska ensam men det var en skön känsla att veta att varje steg jag tog var sista gången jag gick just där. 
 
Första varvet på löpningen
 En härlig kick att få ge Matheus en high-five!
 Nästan två varv avklarade och inte lika rapp i steget
 
När jag kom in i centrum för sista gången började jag le lite smått för mig själv. Jag hade drygt 1000 meter kvar tills jag var i mål och jag skulle klara det! Trots mitt skadade knä hade jag tagit runt en hel Ironman 70.3! Jag unnade till och med mig själv att springa de sista 100 meterna och jag fick min tid på röda mattan och in i mål. Den bild jag sett framför mig så många gånger när träningen varit jobbig och då kännts tuff var nu verklighet. Jag var i mål!
 
 
Jag möttes av min magiska familj efter målgången och där fanns även våra underbara vänner Anna, Ola, Fred och Henry. 
 
En magisk känsla att få den medaljen runt halsen
 
Det har nu gått tre veckor sedan Ironman 70.3 Jönköping och jag har under dessa veckor tagit semester från träningen. Cecilia ska göra Helsingborg Maraton i början av september och jag ska operera mitt knä den 31 augusti. Jag har nu kommit halvvägs på min satsning mot Ironman Kalmar 2018 och till hösten börjar jag träningen på allvar. Jag kommer även behöva lägga mer fokus vid kosten för att min kropp ska klara belastningen som krävs för att ta mig i mål i Kalmar. 
 
Vi ses på gymmet, i bassängen, längs våra vägar och, förhoppningsvis även i löparspåren i höst!
 
ironman - ironmanjönköping - triathlon

Race Report - del 1

Det har nu gått nästan två veckor sedan jag genomförde Ironman 70.3 i Jönköping och jag har njutit av tiden efteråt. Eller kanske inte första fyra-fem dagarna för då var skoskaven och träningsvärken hemsk men det glöms snabbt bort och kvar är den där goa känslan av att ha lyckats med något som varit i fokus under lång lång tid. Detta var förvisso ett delmål under min resa mot Ironman Kalmar nästa år men med de förutsättningar jag åkte till Jönköping med gjorde att jag visste det skulle ta tid att ta sig i mål. 
 
Denna del av min Race Report kommer handla om dagarna och timmarna innan starten. I nästa inlägg går jag igenom själva loppet.
 
Vi åkte till Jönköping med målet att vara på plats vid lunch på fredagen. Det skulle hållas en "race briefing" med obligatorisk närvaro kl 17 och vi gav oss iväg vid kl 9. Dagen innan hade jag cyklat en liten runda och hamnade då mitt i någon klistergrus som lagts ut på vägarna och körde punktering med en massa jack och hål i själva bakdäcket. Jag hade köpt ett gäng slangar att ha med mig men inget däck så det fick bli en runda till alltid lika trevliga och seriviceinriktade Fredrik på Sölvesborgs Velo. En paus på 20 minuter och ett nytt däck var på vilket gjorde att vi kunde fortsätta resan mot Jönköping. 
 
Vi har glastak på vår bil och därigenom såg vi att cykeln skakade rejält på taket och efter fyra stopp lyckades vi få ordning på det och resan kunde fortgå utan problem. 
 
Race Breifingen var bra och gav ett litet lugn när många av de frågor som snurrade i huvudet besvarades. 
 
Race Breifing innan loppet
 
Efter mötet blev det middag på Pinchos tillsammans med familjen Mallo.
 
Den "obligatoriska" bilden vid loggan fick inte missas.
 
Under lördagen åkte Cecilia och Matheus  till en lekpark så jag kunde packa mina påsar till loppet i lugn och ro. 
Är en del som ska med och det gäller att inte glömma något!
 
 
Söndag - Race day!
 
Det var många triatleter på vårt hotell och frukosten serverades redan kl 06:00 trots att det var söndag. Jag hade känt mig ganska lugn under fredagen och lördagen men nu hade jag lite svårt att äta och kände att det nog flög runt en och annan fjäril i min mage. Fick i mig lite ägg och bacon men inte så mycket som jag hoppats på. Jag gick på toa både en och två gånger innan jag pussade Cecilia och Matheus farväl och begav mig till cykelområdet för att sätta dit mina vattenflaskor och pumpa mina däck. Cyklen hade jag checkat in på lördagen. 
 
Jag ställde mig i området med alla cyklar och bara försökte njuta av morgonen, njuta av att det äntligen var dags! Jag var inte på plats för att prestera en viss tid utan jag var på plats för att njuta och casha in all träning jag gjort under nästan ett år. Jag pumpade mina däck, slog en sjua och gick sedan bort till simstarten där jag gjorde mig redo för simningen! Nu var det inte lång tid kvar tills kanonen skulle skicka iväg oss...