Äntligen vardag
Efter sex veckors ledighet var det i måndags dags att börja jobba igen. Det är alltid skönt att vara ledig men det ger inte mycket struktur i vardagen, en struktur som jag tänker införa nu. Målet kommer vara att ha 6-9 timmars träning per vecka vilket i sig kommer kräva stor planering.
Nästa vecka ska jag ha ett mycket intressant möte som jag hoppas kunna skriva mer om framöver. I går (tisdag) hade jag ett annat möte över en lunch med en nybliven Ironman. Emil genomförde Ironman Kalmar förra helgen och det var intressant och givande att prata med honom om både själva tävlingen men även hur resan dit varit. Jag tror jag kommer få mycket nytta av att kunna diskutera tankar med honom de kommande åren och jag vill även passa på att gratulera honom till en väldigt stark insats, extremt bra jobbat!
Samtidigt som Emil kämpade sig fram i och runt Kalmar jobbade jag och min granne/arbetskollega/bästa vän med upplevelseloppet Nattpuls. Det var tredje året som vi arrangerade Nattpuls och i år hade vi en ny bana och en organisation som börjar få lite rutin. Det är superkul att se glädjen i löparnas ögon och höra alla lovord efter loppet. Tittade på min stegräknare vid midnatt efter loppet och såg att jag gått 30600 steg under dygnet (följt av 4-5000 steg ytterligare innan jag var hemma vid kl 04:00). Vill passa på att tacka alla företag och personer som gör Nattpuls möjligt!
Igår kväll testade jag något jag inte testat på minst fem år. Jag stack ut och sprang en runda! 3 km i MAF-tempo (kommer gå in på vad detta är senare men kortfattat är det löpintensiv träning) vilket för mig är en maxpuls på 146 bpm (slap per minut). Det kändes bra även om jag har lite ont i min ena fot idag, är partiellt klumpfotad på höger sida och har korta hälsenor på båda fötterna. Löpningen kommer bli en rejäl för min del.
Imorgonbitti ringer klockan 05:30 och det står cykling på schemat. Försöker få in så mycket morgonträning det bara går för att tiden med familjen ska bli så lite lidande som möjligt.