thege.blogg.se

Som så många andra såhär års tänker även jag leverera en årskrönika. Min krönika, eller mina

krönikor då jag tänkte fördela det på tre olika, kommer handla om simning, cykling och löpning. Det

kommer bli en tillbakablick på 2016 där jag funderar kring hur jag utvecklats i de olika grenarna och

vilka lärdomar jag gjort. Vi inleder med den första tredjedelen i en Ironman, nämligen simningen.

I juli hade jag aldrig simmat en meter frisim och skulle försöka mig på detta, till synes omöjliga,

påhitt. Jag tog hjälp av min svåger Jimmy Schön, som simmat många mil i sin ungdom och som tagit

på sig simmössan och glasögonen igen för att satsa mot Swim Run. Jag fick en lista på prylar som

skulle köpas in (vem kunde tro att simning var en materialsport!) där tajta Speedos, glasögon,

simmössa, dolme och simfötter stod med.

 

Vi började med att koka kaffe i vattnet och sedan jobba med att hitta ett bra vattenläge och få ”fast”

händerna i vattnet. Jag simmade knappt 20 m denna dag och stod sedan och hyperventilerade en bra

stund innan jag kunde simma klart längden. Vid detta tillfälle undrade jag vad jag gett mig in på. Hur

ska det gå att simma nästan 4 km såhär?!

övriga kroppen. Det är fascinerande hur små ändringar kan få stora förbättringar i prestationen.

När jag tittar tillbaka på bilder från denna tid ser jag hur jag förbättrats fram till idag. På en av bilderna ovan

är det tydligt hur jag korsar ”mitten” av mig själv i draget och därmed får väldigt dåligt betalt för varje

drag. Detta jobbar jag fortfarande mycket med och det är lätt att armen ”åker in” ibland i samband

med andning. Just andningen är något som varit en stor utmaning hela hösten. Många triatleter jag pratat med 

förespråkar en tretakts-andning där du andas på vart tredje armtag. Fördelen med tretakts-andning

är att du därmed andas från båda sidorna och på så sätt inte är lika känslig för exempelvis vågor som

kommer över dig från ena eller andra hållet. Det var dock inte förrän jag gick över till tvåtakts-

andning som jag kände att jag kunde ”simma hur länge som helst” utan att känna andnöd.

En annan sak som har hjälpt mig mycket är mina neoprenshorts. De ger inte lika bra flytkraft som en

dolme gör men har ändå fått mig att utveckla min simning.

Under 2016 har jag simmat 29.218 meter vilket till största del har avverkats under oktober-

november. Vid samma tidpunkt 2017 bör jag ha simmat minst 150.000 meter.

Sammanfattning av mina tips för nybörjare

# Nöt teknik även om det är roligare att simma långt ibland

# Vila när du känner att tekniken blir lidande

# Ha ingen panik att andas på något speciellt sätt utan håll det enkelt

# Ta hjälp av dolme, fenor och neoprenshorts för att jobba med din teknik